Förlossningsberättelse Del 1
Lördagen den 9 augusti hade jag gått över exakt 14 dagar och vi åkte in till förlossningen kl:1600 för eventuell igångsättning. Jag blev undersökt av en barnmorska som konstaterade att jag var öppen 1,5 cm och att livmodertappen var opåverkad.
Jag blev inte direkt förvånad, då min graviditet i princip varit en dans på rosor och att jag inte känt den minsta värk /sammandragning. Just då avundades jag de som känt onda värkar flera dagar innan förlossning och pinat sig genom sin graviditet, för de hade ju åtminstone påbörjat sin 'latensfas'.
Vi tog beslutet att åka hem den eftermiddagen och återkomma dagen efter i förhoppning om att det skulle dra igång av sig självt.
Söndagen den 10 augusti var vi inne på förlossningen kl:0900 för undersökning och barnmorskan konstaterade att läget var oförändrat sedan dagen innan. Nu var frågan; ville vi göra en igångsättning eller vänta ytterligare en dag?
Här blev jag väldigt känslomässig. Jag ville ju att det skulle dra igång av sig självt och kände inte att jag skulle bestämma över min kropp att; nu var det dags! Tillsammans med min man velade jag fram och tillbaka i vad som verkade som en evighet. Men eftersom de ändå skulle dra igång det på måndagen om inget hänt, så bestämde vi oss för att påbörja igångsättningen!
Kl:1000 påbörjades igångsättningen med hjälp av Cytotec, en tablett som löses upp i vatten och som man sen delar upp i åtta doser. Varannan timme skulle jag ta detta oralt från en liten plastspruta. I samband med att jag fick dosen så tog de även CTG i 30 minuter för att se så att bebisen inte påverkades.
Heeeela Söndagen gick utan att jag kände de minsta lilla. Inbillade mig ibland att jag kände av lite lite molande mensvärk, men det var inget ihållande. Var riktigt jobbigt och kändes mer som en hotellvistelse än att vi var inskrivna för att trycka ut en bebis. Andra mammor kom och gick med sina bebisar och för oss hände inget!
Kl: 2245 bestäms det att jag ska få en lätt sovdos för att kunna sova och vara utvilad till morgonen efter.
Någongång efter kl:0300 på natten vaknar jag av att en kvinna skriker hysteriskt i rummet bredvid. Lät som att hon verkligen hade panik och jag hörde hur de trycktes på larmknappar och såg framför mig hur personalen fick hålla fast henne för att hålla henne lugn. Usch det var hemskt och jag blev riktigt skrämd, men lyckades somna om.
Måndagen den 11 augusti vaknade vi strax efter kl:0700 och gick upp för att äta frukost. Efter en undersökning visade sig livmodertappen vara utplånad till 50% men att jag fortfarande bara var öppen ca 1,5cm.
De beslutade att gå vidare med Minprostin, som är en gel de applicerar vid livmodertappen för att få den att mjukna och utplånas.
Eftermiddagen passerade och jag kände inte mycket. Började kännas hopplöst och man trodde aldrig man skulle få se bebis!
Kl: 1600 fick jag ytterligare en dos med Minprostin, något starkare dos denna gång.
Vi åt middag som vanligt runt kl:1700 och dröjde oss sedan kvar i dagrummet där vi pratade med några nyblivna föräldrar till en fantastiskt söt liten kille. Sååå avis man var då och man kunde verkligen inte slita blicken från honom. Under tiden vi satt där började jag känna av smärta i ryggslutet, så vi gick ut på balkongen och det kändes skönt att få stå lutad mot räcket och liksom 'kuta' med ryggen.
Kl: 2130 började jag känna att värkarna var lite halvjobbiga. Andades mig igenom de värsta och hade då svårt att prata om något annat. Bestämde mig för att hoppa ner i ett varmt bad, men ville att min man skulle rådgöra med personalen först att det var okej - och de gjorde tummen upp.
Just det varma badet var verkligen underbart! Värkarna liksom avtog och jag njöt verkligen! Tyvärr fick jag bara ligga i till ca 2200, då barnmorskan som då gick på skiftet bestämt ville ta ett CTG just då.
Kl: 2200 beslutades det att jag skulle få ytterligare en dos med Minprostin. Tyvärr visade Ctg:t att bebisens puls gått upp något och de kunde inte koppla bort det för ens de fick en 'bra kurva'.
Detta var extremt jobbigt för mig då jag började tycka att värkarna var outhärdliga. Jag ville att de skulle koppla bort mig så att jag kunde röra mig fritt. Att ligga 'fast' och ta värkarna var liksom inte superskönt.
Dessutom påpekade barnmorskan att hon trodde bebisens höga puls berodde på mitt alldeles för varma bad. MEN hallå?! Vi hade ju frågat dem innan om det var okej, och då kunde de ju underrättat oss om att FÖR varmt inte var bra för bebisen.. Superkänslig som jag var grät jag en skvätt över detta, medans BM menade att; Det var väl inget att bli upprörd över. När hon sen lämnade rummet sa jag till min man; "Jag vill absolut inte att hon ska förlösa mig!!" Men så blev det ju i alla fall sen,,, ;D
Del 2 kommer i morgon!
1 kommentar
Woho spännande!
