Hon går!

Det är löjligt vad stolt man blir för minsta lilla framsteg de gör. Första leendet, när de vänder sig första gången, första tanden, skrattet ... 
Julia har ända sedan hon var riktigt liten vart så envis vad gäller att stå och skjuta ifrån/hoppa i våra knän, så jag är väl inte förvånad.. Men i förra veckan tog hon sina första steg! 9 månader och 8 dagar gammal :)  
Det låter som att man skryter, men man blir ju så jäkla uppspelt och man vill ju att alla ska veta! Haha


Så nu ligger vi i hårdträning ;) 
När vi var ute på gräsmattan stapplade hon fram 6-7 steg, men sen blir det svårt att hålla balansen och hon sätter sig på rumpan.  
Men man märker att hon jobbar på det, när hon släpper självmant från tv-bänk och gåvagn och tar ett par steg! 
Hejja hejja! 

Sjukt

För två veckor sedan fick J tredagars feber med prickar som resultat av den virusinfektionen... I tisdags blev hon snorig och har hostat och bökat ett par nätter och nu känner jag av min hals. 
Är såååå trött på att vara sjuk!
Vi har åkt på allt möjligt de senaste månaderna, men det här får vara sista rycket. 
Nästa fredag ska vi iväg på bröllop och då ska vi vara tipp topp!!! 

Lite Avidophilus kanske hjälper...?

Vill flytta!

Ja det blir inte så mkt tid över till att blogga med en 9 månaders som klättrar och går (!) mellan allt och inget. Man måste liksom "vara mé" där det händer... Datorn står ju liksom inne i vår klädkammare och man måste liksom klättra och brottas i x antal minuter innan man når fram = inte värt. Hatar just nu att vi bor så litet och längtar så sjukt mycket till större och framför allt hus! Gaaah! 
Vi går på mkt visningar... och det gör ju alla andra också! Har iaf signat upp för ett eventuellt lägenhetsbyte. Vill gärna byta till större lgh på bottenplan med en liten gräsplätt eller ännu bättre; ett radhus! Men känns som att det skulle vara för bra för att vara sant..


"Daddy is my superhero"