En sån dag...

Mannen jobbar 08-19 och lilla J verkar vara inne i nån fas av separationsångest och är väldigt gnällig och mammig = ingen bra kombo. Jag sliter av mig håret  av allt gnäll och det är dessutom världens största företag att få henne att sova. Hon liksom kämpar imot, ålar sig, klöser och river som att det gällde livet *suckar* 

Fattas bara att hon blir sjuk under veckan, att vi måste ställa in alla våra planer. Hej rastlös bebis och tokig mamma! Aaahhh!

En gladfis för några dagar sen...

Har iaf lyckats baka lite med J i babybjörnen och var tidigare ute på en promenad i stormen (så värt för att rensa skallen från allt gnäll)

Har förresten fått ytterligare problem gällande amningen, men återkommer om det.. Nu har J ledsnat på att käka upp mammas plastlock ;)

Känner igen det där, hon var så mycket när jag hade babyblues ångest med och det var panikänslor då det var som värst och då BQ jobbade mycket med så kunde jag tappa kontrollen på nåt sätt, kände att det var jobbigt att jag hade 100% ansvaret, det tog ett tag för mig att ändra tankesätt där, för det är bra jobbigt, men då man själv börjar må bättre så är det lättare att hantera,

Nu pratar jag om hur det var för mig, säger inte att jag uppfattar din text som du menar så =D

Känns som jag är ensamstående varannan vecka när kJ jobbat eftermiddag! Får gå upp med henne o ta nattningen. Jobbigt' pärlan gnäller ofta men nappen har räddat oss en hel del! Älskar älskar älskar nappen!!!!